Posset sitter fast mitt i en förtvivlad strid mot Nimerigars andar, små indianliknande varelser som skjuter förgiftade pilar och vägrar dö för gott. Holt förgiftas och faller, men hålls vid liv av en främmande kraft som vaknat i Colby. Striden vänder först när Yatonas far och hans krigare anländer. Priset blir högt: Colby skjuts ihjäl bakifrån och Yatona finner sin fru torterad till döds. Posset flyr med sina döda mot Robertson, nu med en sörjande Yatona i sällskap och med insikten att de är hopplöst underlägsna det de slåss mot.

Striden är redan i full gång. Småfolket skjuter hagel av förgiftade pilar, och Holt blir långsamt svagare, gulnar i ansiktet och börjar gå mot grönt. Det räcker inte att hugga ner varelserna, för vit rök stiger ur de fallna och deras andar återvänder. På en klippa intill står Doktorn omringad av två Nimerigar som redan stuckit ut ögonen på honom.

Något har vaknat i Colby. Han luktar svavel, luften kring honom bryts av röda strimmor av eld, och alla i närheten känner en energi som stärker dem. Så länge Holt håller sig nära slutar giftet förvärras.

När Holt ändå sjunker ihop på knä och ropar på hjälp kastar sig Colby över honom med kolsvarta ögon, och suger ut giftet. Han spottar ut det så att det rinner rött längs hakan och vänder sig mot fienderna med ruttna tänder i ett blodigt grin.

Andarna teleporterar sig, försvinner och dyker upp tätt intill, och hugger med dolkar som är svåra att parera. Holts tjocka duster räddar honom gång på gång där han ligger.

Manco får slut på skott, kilar ner och laddar om, och pangar sedan ner en av varelserna. Colby krossar skallen på en med sin käpp trots att pilarna sitter allt djupare i honom. McCoy fäller en med sitt gevär.

Yatona, i fullt raseri, upptäcker att hans tomahawk bara glider rakt igenom andarna som hånler åt honom. Han skjuts gång på gång utan att kunna göra något tillbaka.

Holt inser att ghost-rock-förstärkta vapen biter mot andarna. och ropar ut det till de andra.

McCoy lägger undan sitt gevär och börjar svinga sin ghostrock-tomahawk.

Krigsrop skär genom luften. Yatonas far kommer med två krigare. Han kastar sin tomahawk rakt igenom en ande som upplöses i ett moln. Fadern är djupt förbunden med naturens andar, och hans ankomst vänder striden.

Yatona för den blinde Doktorn, E.B. Kirk i säkerhet. Kirk stammar fram att han sett en kvinna i närheten som någon stuckit ögonen ur. Yatona söker av klipporna och hittar spår.

Colby står kvar, full av pilar men ännu på benen. Holt räcker ner en flaska tactile desensitizer till honom. I samma stund flyger en pil in bakifrån och genomborrar Colbys hjärta. De svarta ögonen klarnar, han tittar upp på Holt och faller mot klippan. Död.

Yatona följer spåren. I en liten håla under klipporna ligger hans fru, torterad med tusentals små stick, med de döda ögonen vända mot honom. I sorg och vrede tar han upp henne.

Holt vägrar lämna Colby och slänger upp kroppen på sin häst. McCoy tar Colbys häst i tyglarna, och Yatona springer österut med sin fru i famnen medan han skriker åt sin far att fly. Fadern följer efter och lägger en hand på hans axel och ger honom en sorgsen blick. Bakom dem hörs ett avgrundsskrik när de eteriska varelserna går samman i raseri, men de följer inte efter. Posset har decimerat dem bortom vad de var beredda på.

Yatona vill begrava sin fru och lämna tillbaka den ögonlöse Kirk, mannen de egentligen sökte. Han erbjuder posset sina tjänster, för han känner en skuld och har inget kvar här.

På andra sidan floden möts posset av indianerna, ett sorgset sällskap nu lett av den unge Yatona, med Doctor E.B. Kirk i släptåg. Yatonas far lägger en hand på sonens axel och ber om ursäkt. Han borde ha lyssnat. Det var han som bad andarna välsigna deras vapen inför striden, och just det gav dem övertaget.

Colbys kropp hänger livlös över hästen, huden grå och med en konstig lukt. McCoy örfilar honom utan att få svar. Posset minns att Colby redan en gång rest sig ur en grav och misstänker att han kan komma tillbaka igen, men ingen är säker. Holt insisterar på en riktig begravning, eftersom Colby räddade hans liv. De rider mot Robertson, och tänker begrava honom där.

Kirk hulkar mot Holts axel och frågar hur han ska kunna vara doktor utan sina ögon. Holt sitter kvar tydligt obekväm och säger bara att det är över nu.

Samtalet vänder mot det större. Mot dessa andar och de huvudlösa ryttarna är posset i stort sett chanslöst. Den ende som verkligen kunnat skada varelserna är Lafayette, och de måste sammanstråla med honom igen.

"Jag bad andarna om att välsigna våra vapen innan vi gav oss in i strid. Det var tillräckligt för att ge oss på dem."

"Hur ska jag kunna vara doktor nu utan mina ögon?"