Session 2026-05-26

Lafayette försöker transportera den skadade Prospector Bob mot Fort Bridger men blir attackerad av Max Heaston, som efter en våldsam eldstrid lyckas skjuta Lafayette osom faller till marken. Samtidigt rider Posset mot Shoshone-reservatet för att finna Dr. E.B. Kirk. Efter ett möte med en Shoshone-patrull, som varnar för de onaturliga Nimerigar och deras förmåga att återvända som andar, slår gruppen läger där de får sällskap av Yatona - en ung Shoshone-indan. Efter en natt av mardrömmar och en glimt av Colbys märkliga, nästan... döda tillstånd, rör sig gruppen mot Black's Fork. De hamnar i ett bakhåll av de små, elaka Nimerigar-varelserna utrustade med giftiga pilar, och mitt i stridens kaos finner ser de en skadad och blind Dr. E.B. Kirk på en klippa, samtidigt som en vit dimma stiger från de färska Nimerigarliken...

Lafayette rider mot Fort Bridger med Prospector Bob bakom sig. Bob är i mycket dåligt skick, och Lafayette har tvingats kasta upp honom bakom sadeln för att kunna rida snabbt bort från det skuggiga område där de hittade honom.

Under färden märker Lafayette att en ryttare följer efter honom. Solen står lågt och skenet faller fel, vilket gör det svårt att se vem det är; ryttaren framstår nästan som en hägring i horisonten. Lafayette försöker vänta in honom för att få en bättre uppfattning om vem det är. När ryttaren kommer närmare inser han med fasa att det är Max Heaston som rider hårt mot honom, med en pistol i ena handen.

Skottväxling utbryter omedelbart. Heaston släpper tyglarna och skjuter flera gånger i farten, men på grund av det skumpiga underlaget missar han sina skott. Lafayette väljer att stanna helt för att stabilisera sin position och siktar med sin banjo. Han avfyrar en Great Ball of Fire.

Eldklotet träffar med full kraft och exploderar. Heaston tvingas kasta sig åt sidan för att undvika lågorna, men explosionen slår även ut hans häst. Det ryker kring Heaston, det luktar bränt hår och hans hud är röd och flagnande av värmen. Trots skadan är han fortfarande i strid.

Lafayette drar sin Peacemaker för att avsluta striden. Han avfyrar en salva, men Max Heaston lyckas undvika de dödliga skadorna. Heaston drar sin andra Colt och avfyrar ett motanfall.

Skotten träffar Lafayette i bröstet. Det sista han ser innan mörkret tar honom är hur Max Heaston går fram mot honom.

McCoy, Colby, Manco och Holt lämnar staden mot kvällen. Solen går ner och mörkret lägger sig över prärien efter att de vadat floden söder om Heaston Hill.

De hittar Shoshone-lägret i mörkret. Gruppen närmar sig och möts av en patrull på fyra indianer som rider ut mot dem i tystnad. En av dem tar till orda och frågar vad de gör där.

Colby förklarar att de letar efter Dr. E.B. Kirk. De berättar att de hittat spår efter en kamp och att de nu är på väg för att finna honom. Den äldre mannen i patrullen, berättar att Kirk var där för några dagar sedan.

*"Han ställde frågor om vår mytologi Vi gav honom den informationen han ville ha Och varnade honom Men han lydde inte våra varningar Nej, han begav sig till deras trakter. Det kan bringa olycka på oss alla. Och jag hoppas ni inte är lika dumma."

"*De är snabba, små och använder ett farligt gift. De går döda, men de hör inte hemma i den här världen, ochh deras själ hör inte heller hemma i den här världen. Du kan döda deras fysiska kroppar, men deras andar kan Komma tillbaka. Det är det som gör dem riktigt farliga."

Posset slår läger en bit sydväst om Shoshone-lägret. De förbereder sig för natten och bestämmer att Manco ska ta den första vakten. Under natten smyger sig en ung, välbyggd och allvarlig man Shoshone-indian vid namn Yatona på dem.

"Jag följer med", säger Yatona. "Jag har försökt få andra att göra detta länge och nu kommer ni här. Det är ett tecken från andarna. Mannen ni pratade med är min far. Han är feg. Han inser inte att detta är den rätta vägen. Han har lämnat min trolovade, min fru, åt dessa små äckliga varelser."

Medan de sitter i tystnaden kring elden, bryts lugnet plötsligt av ett illskrik. Det är ett fruktansvärt högt ljud, som om det kom direkt från dödens strupe. McCoy skriker i sin sömn. Han ligger med uppspärrade ögon och ett ansikte förvridet i skräck, som om han sover med öppna ögon.

"Vad fan var det där?", utbrister Colby och försöker väcka honom. McCoy är genomsvettig och skakad av en mardröm. Han försöker intala sig själv att det bara var en dröm och att han borde vila, men stämningen är spänd.

Colby tar över vakten och ägnar en del av tiden åt att skriva i sin anteckningsbok. När gryningen väl kommer den sjätte juni, vaknar Holt av att ett papper med kaotiska, galna anteckningar fladdrar upp i hans ansikte.

I närheten sitter Colby på en trästam och antecknar frenetiskt. Han verkar helt uppslukad av sitt arbete. Holt: "Har du en av dina maniska episoder nu igen?"

När Holt ger Colby en kopp kaffe går kalla kårar genom hans kropp; för ett ögonblick ser Colbys hand ut ut som något dött som legat under vatten i flera dagar. Hans hud är blågrå och naglarna ser ut att ha börjat dra sig undan från köttet. Men så fort Holt blinkar ser Colby normal ut igen. Det är som om synen bara var en illusion, men Holt vet vad han såg.

De börjar rida ner mot Black Fork. Resan tar större delen av dagen och när de närmar sig under eftermiddagen, förändras stämningen. Solen har inte gått ner, men den ger ingen värme längre. Landskapet blir kulligt och bergigt, en plats som känns skapad för bakhåll. Stenar rullar ner för klippkanterna och ljud studsar märkligt mellan bergsväggarna, vilket skapar en känsla av osäkerhet.

Manco rider nära floden för att undersöka djupet och hitta ställen där det är lätt att korsa vattnet, ifall de skulle behöva fly från någon eller något och hittar flera sådana vadställen.

Trots deras vaksamhet och försök att hålla utkik, lyckas ingen av dem fånga några tecken på att någon är i närheten. De fortsätter sin färd genom det ödsliga och kalla bergslandskapet.

Följet rider rakt in i ett bakhåll.

Längs klippskrevorna dyker små varelser upp. De liknar indianer i sina kläder, men deras ansikten är förvridna av hat; De skriker på sitt konstiga språk och börjar omedelbart beskjuta gruppen med små pilar.

Holt träffas snabbt av två pilar. Trots att han är förgiftad och mår illa kastar han sig ner från sadeln för att använda hästen som skydd mellan sig och fienderna på norrsidan och avlossar ett skott mot de södra varelserna.

Striden eskalerar i ett kaos av pilar och skott. Yatona visar sin vilda sida och genomför en våldsam attack när han hoppar upp på en klippa. och klyver en av de små varelserna med sin tomahawk.

Samtidigt kämpar Colby med sin inre mörker och visar sitt sanna, skräckinjagande ansikte: ett gråblått, äckligt skal med djupt insjunkande, mörka ögonhålor. Hans röst blir raspig och hans kroppshållning hopsäckad. Han utlöser en kraft som fyller omgivningen med energi. Han skjuter ihjäl en av de små varelserna med sin pistol.

McCoy försöker hitta skydd vid klipporna och använder sitt sikte för att plocka fienderna en efter en - men de är många och envisa.

När striden når sitt klimax, kastar Holt en dynamitgubbe. Han försöker manövrera hästen för att komma i säkerhet samtidigt som han kastar. Dynamiten flyger helt fel och exploderar med ett dån som får Nimerigar-folket att skrika i en blandning av ilska och förtjusning.

När röken skingras ser gruppen en skräckinjagande syn på klippan en klippa en bit bort: En Nimerigar håller taget om Doctor E.B. Kirk, blodig och trasig. Hans öra är av och hans ögon är utstuckna. En av de små varelserna sticker honom i ansiktet med en kniv.

Samtidigt börjar en vit dimma stiga från de döda kropparna som ligger utspridda över klipporna. Dimman formar sig till vita, förvridna ansikten som ler och skrattar med sina konstiga röster. De börjar röra sig mot gruppen.